beatriceofsweden

Godmorgon, eller godmorgon kanske var fel ordval 
vid denna eftermiddagskvist. Hej i alla fall!

Vaknade sent i morse, tippar på att det var någonstans runt 1snåret
av att Linda (dvs min andra hälft) ringer.
Då vi redan då dock kom överrens om att våran planering om att realisera
en cykeltur till mölndal (om inte längre) under morgonen, INTE kommer att genomföras.
Tro det eller ej, men precis det sysselsatte vi oss med i ungefär en timma igår, totalt 2 mil tror jag vi fick det till.
Bra jobbat! Beröm.

Sitter just nu för tillfället i min ensamhet här uppe på övervåningen och som vanligt, filosoferar om saker och ting.
Denna gång en typisk tjejfason som ofta inträffar runt omkring mig i alla fall.

Jag vill inte veta, jag vill inte räkna eller ta reda på hur många gånger jag hamnat i en situation som jag själv kallar så ofullt utvecklad och barnslig tendens, och självklart kommer ''tjejer'' in i bilden, uppenbart. Passar liksom in på något sätt.
Och det gör det inte för att det är ett sätt att roa andra och sig själv med, utan för att det är så fruktansvärt typiskt och pinsamt. Tänker vi ens på saker vi gör ibland, jamena, vissa kan ju knappt svara på frågan varför.
Det gör er bara till osäkra människor som saknar värde och självglans.

Därmed har jag måånga exempel på sådana här former.
Jag kan redan säga nu att jag kommer inte nämna några namn. Let's start.

Jag vet inte hur många gånger jag råkat ut för det.
Att mina närmsta vänner, varav deras vänner tycker så brutalt illa om mig så dem inte ens kan sluta besöka mina sidor.
Visst låter det patetiskt? Jamena, i vilken kategori hade ni själva valt att placera sådana ''sorts knappt mänskliga varelser'' i. Jag tror ni hade gjort samma sak som jag.
Men det är nog inte det värsta, utan det värsta är att när JAG umgås med personer som jag själv anser står närmre än många andra och dens kompis sedan strävar och försöker göra varenda detalj guldvärd, genom att då tro att personen på något vänster kan ''sänka mig'' och känna att nej, nu har hon tagit min plats. Lycka till säger jag bara.
Du kan ju alltid försöka. Men i slutändan blir det bara pinsamt.

Och vad som nästan är ÄNNU VÄRRE är att dessa personer som nu har så fruktansvärt mycket emot mig och kanske till och med även andra, att dem ens hälsar tillbaka när jag går fram, medveten om vad personen tycker om mig, och behandlar mig som vilken annan trevlig människa som helst? Det är ju bara falskt och osäkert.
Bevisa istället att du tycker som du tycker om mig, istället för att bete sig som en osäker liten söt flicka som inte alls går bakom ryggen på människor. Vad som än händer kommer jag fortfarande kunna sträcka fram handen till dig.
Jag gör det inte för att vara trevlig, jag gör det för att bevisa hur svag du själv är.
Och hur tråkigt det måste vara att tro att jag inte kan ta mig till mod att hälsa, trotts att jag vet vad du sagt om mig.
Tro inte att jag inte får reda på allt som sägs, på något sätt brukar jag alltid få det. När höjdpunkten i skitsnacket handlar om mig, vilket det allt för ofta gör. Ligger det avundsjuka bakom eller vad är det frågan om?

Bete dig människa. Var inte glad när jag kommer fram, sträck inte fram handen när jag väl gör det,
bete dig mot mig som du bakom min rygg beter dig, det visar att du är en starkare person än att så fort jag gått därifrån börja korsa ögonen och säga till din andra kompis bredvid ''åh, den fjortisen alltså''.
Jag hade inte ens brytt mig lite, detta är bara ett tecken på hur mycket människor vill höja själv själva, statusmässigt,
genom att tro att man lyckas med den metod av sänka andra människor som inte ens känner sig nedtryckta.
För min del är det bra, för jag har mer att säga om det än vad du någonsin kommer att ha.
Snälla, bete dig som du brukar, som när inte jag är i närheten, jag kommer därefter att visa respekt för dig.
Nog om det, ursäktar om denna text innehåller en måttlig mängd stavfel, bara och fråga
vad jag menade just där annars.

Du gör själv så att jag vinner, men jag utnyttjar det inte, som du hade gjort, jag skrattar bara åt det.