beatriceofsweden

Ingen kan omöjligt vara lyckligare än mig just nu.
Jag har inte mått såhär bra på riktigt länge, äntligen känner jag mig fri!
Jag vet inte varför men jag har alltid haft den tendensen att alltid jämnföra nya människor jag möter, med gamla
och sedan tänka att nej, det påminner ju inte om den människan osv. Jag skäms ärligt talat för det men ändå vill jag dela med mig av det till er. Jag är tacksam över att jag övervunnit dig, du kan inte påverka mitt liv längre och jag vet inte hur jag skall tacka den människa som påverkat det. Uppenbarligen är det mest mina vänner, som alltid lyckas ställa upp när jag behöver dem som mest. Tack snälla ni. Jag är glad att inte behöva bära känslan längre om att alltid skall hända enligt din väg, din vilja, du bestämmer inte över hur jag skall se ut längre, sminka mig, bete mig, allt.
Jag är som jag är och det har du aldrig lyckats acceptera, nu finns du inte längre.
Jag påverkas inte av dig och gör inte allt du ber mig om, jag följer inte dina spår och åsikter. Du kan inte få mig att tycka som dig något mer. Jag bryr mig inte, och ödslar inte energi på att bry mig om vad du tycker om saker som handlar om mig. Tyck vad du vill, din åsikt betyder ingenting längre. Jag är glad att jag får leva mitt liv som jag själv vill. Inte få bli nertryckt av dina kommentarer och meningar du försöker sänka mig med för att höja upp dig själv statusmässigt.
Du är patetiskt. Förstör bara för din omgivning, dina vänner vet inte vad dem ger in sig på. Jag vill inte veta hur mycket din kommande flickvän kommer må dåligt, om du ens får någon? Jag var sviken i många år, men jag har lyckats bygga upp det på något sätt. Förstör inte det nu denna gången, igen. Du vet hur mycket du har betytt för mig, hur mycket tid jag lade på dig, du tillhörde en del av mitt liv, mitt riktiga jag. En hemskt människa gjorde du mig till.
Och att bara få för sig att kommentera onödiga saker och ting som inte ens har med saken att göra, är bara ännu värre, du förlorar på det själv. Du gör det pinsamt och jag skäms över att nämna ditt namn. När skall du få in det i ditt huvud att jag inte bryr mig? Det finns inget, hur svårt skall det vara? Du är ingenting. En meningslös människa som saknar värde.
Väx upp och börja om från början, någon dag kommer du åka på en sådan stor smäll så du inte ens kommer minnas vad du själv heter, snälla, lyssna på mig denna gången. Det har ju redan hänt låt det då inte upprepas.
Och sen låtsas som att du känner mig och vara självsäker på det? Vem tror du att du är egentligen?
Uppenbarligen känner du mig inte längre med tanke på vissa detaljer du kan åstadkomma vid vissa sammanhang, uttrycka saker som bara gör det pinsamt för dig själv. Jag tror inte du förstått människans utveckling riktigt, jag föredrar att läsa om det eller något sådant. Gör inte såhär mot flera människor som du gjort i flera tidigare år mot mig, jag vill inte att någon annan människa skall få uppleva den känslan.  
Ja mina vänner, det kändes skönt att skriva av sig lite. Äntligen har jag lyckats gå vidare, det är vad jag vill förmedla.
Kanske kom som en chock för vissa, inte för andra? Ni som känner mig vet.
Att därför efter all denna process som tagit allt för mycket kol på mig, det skall kännas skönt att få lite tid till att tänka på sig själv och sitt egna liv, så mycket planer och upplevelser, äventyr etc. jag har framför mig. Jag ser fram emot det.
Jag vet inte riktigt vad grunden i själva verket ligger, men på något sätt så existerar varken dem älskade eller mindre älskade människorna i sitt liv när man är i ett annat land. Nytt land, nya möjligheter.
Jag väljer att vara den jag vill vara och ingen kan säga någonting om något. Den känslan är otrolig!
Jag ser fram emot sol och bad, drinkar och shopping. Om en natt är det dags. Och ja, jag kommer ta bilder.
Nu skall jag fortsätta packa, vi hörs senare!
http://gliimbergbilddagboken.se


Save me from myself




- beatricegabrielleglimberg