I'm amazed by all your patience, sorry

.. att en sådan liten sak kan förstora och förorsaka så mycket mellan två människor.
Jag tänker inte nämna vad som skett, mer än att jag skäms.
När man äntligen funnit en trygghet i någons tillvaro, vilket man kanske inte haft tidigare,
står det som skrivet framför en att något så onödigt skall inträffa.

För det är verkligen vad det just är, onödig liten skit sak som kan väcka otäcka och fördomsfulla känslor.
Jag vet inte riktigt om jag tror på första intrycket, allvarligt talat så vågar jag det inte.
Jag vill nog inte heller veta hur många mindre bra intryck jag själv gett till folk tidigare, det tillhör, faktiskt.
Man kan inte alltid vara den man alltid är, man har sina dåliga dagar och därav kan det ibland dock gå ut över andra på ett sätt man i vanliga fall aldrig menat.
Och då är man helt plötsligt en helt annan person än vad man uppfattat, skitsnack!
Som jag tidigare sa, man kan inte alltid vara sig själv exakt jämt, negativa saker som händer runt omkring en kan påverka en enormt mycket, om jag då möter en ny människa jag aldrig träffat tidigare och den får det mindre bra intrycket, har jag en annan personlighet då? Ja kanske, men bara för stunden.

I dagens samhälle anser jag att vi allt för ofta dömer människor alldeles för tidigt, den benägenheten kan jag själv erkänna att jag ibland allt för ofta kan använda mig för mycket utav. Dock inträffar det väldigt sällan.
Just för att jag själv är en person som inte vill att folk skall döma mig och min personlighet efter just första intrycket, ibland kan det vara felaktigt och inte aktuellt. Det kan få väldigt många människor att misstro saker om en som kanske inte alls tillhör eller stämmer. Folk får tycka precis vad dem vill, få ha vilka värderingar och åsikter dem vill, jag bryr mig inte. Så länge folk som känner mig vet vem jag är och hur jag är när jag umgås med just dem är det som betyder något som helst för mig. Du är en utav dem.

Alltså, jag skäms för det misstaget jag knappt själv vad medveten om.
Dem enda orden jag just nu kan få fram är att jag saknar dig redan
& att jag är förvånad över all det tålamodet du har när det gäller mig,
för den komplicerade människa jag faktiskt är.
Jag är ledsen.









Kommentarer
Postat av: Det är svårt att vara speciell...

Min lilla dotter - Gud vad jag älskar dig! Du är en underbar människa som har fötts ur min kropp.

Många gånger är jag så otroligt stolt över dig, att du VÅGAR göra saker som jag inte vågade. Jag var alldeles för blyg! Men du vågar och lyser.



Du är snygg, stark och underbar och därför får du ta mycket skit från många. Så är det helt enkelt!

Du kommer att känna av det många gånger, MEN DU - var den du är och ändra inte på dig, för du behövs! Bland så många andra som är som du - ALLA BEHÖVS FÖR SIN EGEN SKULL. Annars vore världen himla tråkig.

Puss & kram från mamma

2009-06-14 @ 21:14:07
Postat av: Linda

Håller med din mamma, inga fler ord behövs sägas. Du är unik

2009-06-16 @ 17:16:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0