Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont

ovanför mig existerar en helt annan värld än vad vi är kontaktbara till.

allt som är omöjligt här är aldrig otänkbart där borta.

men för att sänka nivån lite, till den mer ''trovärdiga'' myten,

vill jag därför berätta något som tillhör och faktiskt alltid har tillhört just detta samhälle

vi endast vet finns, alltså den vi lever i.


Jag vill först och främst börja med att säga att vi alla vet att i åratal har befolkningen, från vilket land dem än kommer ifrån, alltid haft en ''nedväderande'' syn på djuren att dem inte är lika smarta som vi människor faktiskt är..

Med dem orden kan jag med en gång tillägga att jag vet inte hur många gånger jag fått det bevisat för mig att det i själva verket varit raka motsatsen. Vi levande varelser, likt många andra, befinner oss i ett stadium ''snäppet före'', tror vi.

Djuren, vilket det än gäller ÄR smartare än oss andra, trotts att vi människor också tillhör naturens skapelse.

Vi alla är naturliga och vi finns av ett och samma skäl som precis alla andra.

Därför har jag inte gott tycke för människor som lätt värderar saker och ting utan att tänka sig för.

Jag brukar kalla det att ''tänka innan man talar''. Ett ordspråk som både innehåller vett och förnuft.

Men vart går egentligen gränsen med att just tänka? Hur mycket är man skyldig att fördjupa sig, innan man så att säga får tillåtelsen att säga det man faktiskt vill få sagt?

För det sägs väl att sanningen och förnuftet sällan är ovänner.

Eller vi kan ta ett annat känt ''citat'' eller vad man nu skall kalla det.

''En dåre säger vad han vet, en vis vet vad han säger''.

Det kanske syftade mer på vad jag ville förmedla till er just vid denna tankspridda stund.

Alltså, här är vi människor väldigt svaga.

Jag tror ni upplevt det minst lika många gånger som jag, att få uppfatta någons tycke

och sen bli tvungen att begripa att man verkligen missförstod avsikten, meningen.

Det mest svåraste med andra människor jag möter, är att lägga märke till detaljer som ofta enligt dem sägs.

Mitt sätt att få en uppfattning om hur en människa är eller beter sig väljer jag att inte döma på förhand..

dvs, vid första intrycket eller något sådant konstigt. Jag vet att jag har nämt det tidigare och jag gör det igen.

Lita aldrig på det, föreställningen eller bilden du skapar av en människa kan vara felaktig beroende på vilket tillfälle och sammanhang allt runt omkring sker i.


Nu kanske ni ett ex antal gånger under denna text, har ställt er frågan; vad vill hon komma fram till med detta?

Jo, just det som ni tidigare läste. Att tänka innan man talar.

Jag har precis gått igenom någonting sånt patetiskt och oförståeligt.

Att en människa som man aldrig trodde skulle vara lämplig för ens egen typ eller eget ideal, får sig något bevisat för en,

att det faktiskt finns en annan verklighet än just den jag tidigare levt i och framför allt varit van vid.

Därefter uppfatta just den meningen helt okorrekt, svar ja, det är förvirrande och man undrar ibland vart man har olika människor vid just sådana tidpunkter.


Jag trodde seriöst aldrig att  jag skulle kunna gå vidare igen,
efter det att jag lagt dessa åren bakom mig, en process jag nyligen gått igenom.

Jag trodde aldrig jag skulle kunna ställa mig på benen igen, på egen hand, utan att efterlikna Bambi på hal is.

Jag trodde aldrig att jag skulle möta någon så allmänbildad människa som du och som skulle få mig att tänka dubbelt så mycket som jag faktiskt i dagens läge gör, på livet och samhällets faktum.

Jag trodde aldrig att du skulle få mig att glömma tidigare incidenter

som jag dagligen hade cirkulerande i hjärnan, som något bittert.

Jag trodde aldrig jag skulle möta någon så annorlunda människa igen, aldrig att den skulle visa mig något, ge bekräftelse om att jag faktiskt räcker till och överhuvudtaget ÄR någonting värdefullt. Som ingen annan tidigare fått mig att känna.

Jag trodde det skulle krävas mycket, och det gjorde det också. Det enda som krävdes var du, som för mig är det ''det där lilla'', men i helhet vet jag att jag tragiskt nog är kräsen när det kommer till att finna någon man tycker om.

Sorgligt nog har jag fått det nu uppenbart, jag har hela livet framför mig, så mycket jag skall gå igenom innan jag fäster mig. Samtidigt bär jag tanken med mig i bakhuvudet att ju mer människor man möter och lär känna på flera olika sätt och varianter, resulterar likaså mer erfarenheter. Om allt mellan himmel och jord.

Något jag tror hör till, jag tror det är en viss mening med livet, att samla på sig så mycket erfarenhet som det bara går,

för erfarenhet är inget man har, det är något man får under åren.

Och som jag också tidigare nämt, jag är en människa fylld med erfarenheter från olika håll och kanter,
samtalsämnen och områden.
Vilket jag därför får till följd av att jag är en tankspridd människa,
som väldigt gärna diskuterar och möter andras värderingar och tyckande. Också i allmänhet såklart.
Att just ''tänka'' på saker och ting som både andra och jag själv går igenom eller gått igenom ger ett gott resultat.

Om samhället, nationen, eller kanske en parodi.. att finna en kulturprodukt som liknar en annan, välkänd, kulturprodukt eller kulturell genre.

Att få en egen uppfattning som verkar trovärdig och vettig är vad man egentligen är ute efter.

Parodier kan man för övrigt finna mycket utav i filmer, allt mer och ofta nu för tiden i minsta lilla tecknade barnfilm eller serie som rullar på tv-kanalerna.


DET anser jag vara något att vara uppmärksam på.

Jag undrar om dem som grundar små tvprogram för barn faktisk lägger märke till detta, eller om det bara flyter på i deras fantasi? Inte att, det är verkligen såhär det går till i verkligheten.

Jag tror många människor ser det som uppenbart framför sig. Men egentligen, varför?

Vi tillåter ju mer och mer tragiska saker ske, vi gör ju ingenting åt någonting längre känns det som.


Nu tycker jag att jag har fått med ganska mycket, klockan börjar bli mycket nu och snart är det dags att låta sömnen ta över sitt, flyta med liksom.
Ibland är det skönt att skriva av sig lite om ett flertal tankar som cirkulerar runt i huvudet på en.

Jag tror dessutom att många utav dem har en koppling, eller allihopa om inte annat?
Jag tror att det mesta i världen som kombineras, har en förbindelse till varandra.
Låt dem skrivas ned och avskiljas med andras.

Varje diskussion har något gemensamt.

Alla har sin syn på det hela och vi skall lära oss att acceptera & respektera.











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0