En ny människa
Hejsan blekfisar!
Vädret har varit bra i Sverige hörde jag? Vad skönt för er, men för mig gav min resa mig en oändligt betydelsefull plats i mitt hjärta. Det finns färder och äventyr man genomför vardagligt eller också ibland större saker mer sällan och ofta har jag en tendens att aldrig ta vara på den stunden som man skall njuta av, jag har så bråttom med allt annat.
Men jag måste säga att denna resa, har verkligen förändrat mitt liv, utan att överdriva.
Äntligen fick jag tid till mig själv för en gångs skull, inte tänka så mycket som jag annars gärna gör, vilket leder till ångest.
Klart att man får god kunskap genom att tänka mycket, värdera saker och uppskatta, men ibland är det droppen, över gränsen. Denna tid har fått mig att njuta av mitt liv, vara tacksam för det jag har och att dessutom få uppleva det tillsammans med min älskade mor och far. Jag måste säga att ni satte min gänsliga punkt jag har inom mig helt rätt, på ett bra sätt, jag trodde inte någonting sånt här kunde få en så förändrad.
Ni visste vad jag behövde och gjorde detta för min skull, ni vet vad jag genomgått dessa senaste åren och för er har klockan plingat förlänge sen.
Ni sa till mig förlänge sen vilka jag skulle bryta kontakten med som endast vill mig ont, kränka en rejält.
Jag skulle lyssnat, för då slipper denna resa bli av, då hade jag kunnat gå vidare utan att behöva kosta på sig en resa för att kunna njuta av det liv jag har även om det är jobbigt ibland.
Inte för att jag inte skulle tacka nej till en resa i vanliga fall heller, men detta var kris, nu fick det vara nog. Tyckte mina föräldrar.
Det finns en människa jag vill ifrån, en människa jag för inte så längesen insåg jag inte skulle veta av längre, för mig är han ett stort problem, han tar upp alldeles för mycket uppmärksamhet i min vardag även fast vi aldrig ses längre, du vet du själv är och jag är besviken på dig. Jag har kommit ifrån dig nu, tagit bort dig från olika ställen så du inte kan nå mig längre, vilket lättnad. Nu behöver jag inte höra alla onödiga kommentarer som inte har med dig att göra, äntligen, det här var vad jag väntade på. Du tog upp en otroligt stor plats för mig vilket övervägde min kraft att klara av, nu är det slut med det.
Det var dig jag ville ifrån nu.
Tråkigt nog, sitter jag här vid datorn bara några timmar innan jag skall bege mig till Landvetter (den 23 maj), hur lycklig och spänd som helst över vad jag hade framför mig att uppleva och ta vara på, så skriver denna person till mig, skillanden är att jag inte sjunker inte denna gång, jag fortsätter några trappsteg och är helt plötsligt ovanför dig, ser ner på dig, du kan inte påverka mig och hur jag mår längre, min självförtroende kan du inte sänka längre, du kan inte kommentera vilka kläder jag har på mig, inte hur jag skall sminka mig, inte ge allmänt elaka kommentarer och behandla mig nedsättande.
Jag tycker det var otroligt komiskt nu i efterhand att verkligen fatta att denna person skriver till mig precis innan jag skall åka, och har inte hört av sig på mycket mer än ett halv år. Just let it go, du är glömd nu.
Jag har bättre saker för mig än att lägga ner min betydelsefulla energi på någon så värdelös människa som dig.
Jag levde tillsammans med dig i 3 år, dem gav mig mycket, du har lärt mig mycket, framför allt vem du verkligen är.
Dock lärde du mig att inse de alldeles för sent egentligen, jag vill inte veta hur bra jag hade mått om jag aldrig stött på dig, men jag tror det finns en mening med det faktiskt, jag hade fortfarande inte velat veta.
Att se tillbaka på dem åren vid det fallet, hade varit hemskt.
Att jag istället hade kunnat göra något jag verkligen tycker om under dem åren.
Men men, det började för 4 årsen snart, i 7:an.
Herregud, jag minns när jag mötte dig första gången i korridoren, kär vid första ögonkastet, sen dess har du haft tendensen att kunna styra mig och mitt beteende samt utseende etc. Vilket har tryckt ner många människor för att jag lyssnat på dig. Sjuk är du, snälla, fatta att du förstör för andra människor, du är en osäker liten varelse med stil, som måste trycka ner andra människor för att höja sig själv.
Om jag vart du hade jag hellre sett status och respekt som något man redan tidigare bär, något man inte behöver sträva efter och lägga ner så otroligt mycket energi på för att låta det förbli, som du.
Det skulle inte förvåna mig något som helst ting om du kommenterade detta inlägget ännu en gång, som du gjorde med det tidigare. Att du ens orkar.
Och ja, jag vet att när du sitter och läser detta kommer att tänka; - '' Du lägger minst lika mycket energi på det nu så säg inget ''. Nej vännen, men vad hade du själv gjort? Detta är det enda sättet för att få dig att sluta, för det är genom denna blogg som jag kan beskriva mitt inre tänkande utan att någon(du) avbryter mig, jag låter det bara rinna ut ur fingrarna.
Och framför allt skriver jag mer än gärna allting här, för jag vet att du går in här och snokar (får ett leende på läpparna varje gång jag tänker det). Genom att beskriva saker tydligt som i ett tidigare inlägg Jovars man mår ju, Alanya imorgon !, kan jag även få fler folk att tycka som jag gör om dig, få reda på hur patetiskt du egentligen är.
Nog om detta och återgå till resan som i grund och botten handlade om att komma bort från dig och annat som även påverkat mig, men du skapade underlaget från första början.
Jag har haft det fantastiskt bra, tråkigt nog blev det en repris från förra resan, inte sjukhuset denna gång som pappa egentligen tyckte verkade lämpligt, men jag ville verkligen inte igen, inte han heller egentligen.
Men annars genomgick schemat sitt, lyxiga drinkar, snygga medmänniskor, sol & bad, shopping och brännskador såklart, det tillhör! eh. Jaja, denna gång blev det en dag inomhus, och dagen därpå under parasoll. Rätt taskigt faktiskt när man endast har en vecka på sig att pressa, dock blev det för mycket utav det på måndagen. Hade inget annat val än att köpa det. Jag fick även förfrågan om att gifta sig, gå ut på fetingparty etc.
WOHO, skulle jag sagt om inte mina päron var i närheten som i detta fall.
Linda, nästa sommar åker vi utan några tråkiga begränsningar!
Pratade precis med min gamla vän John från Epsilon (gamla klassen), samtalet varade i ca 47 minuter, jag tror aldrig vi har haft så mycket att diskutera som denna gången faktiskt, allt mellan himmel och jord.
Tack för samtalet, det uppskattades!
Nu skall jag ner och ta ett stort glas med vatten och is, känner att jag är värd det efter denna dag.
Berättade jag att vi kom hem 3 inatt, när jag skall in till min efterlängtade säng möter jag många mystiska saker på vägen, HELA mitt rum är spillt av alkohol, antagligen, någon har sovit i soffan OCH min säng, någon har ställt glas så det har kladdat, saker har fastnat osv. + att någon har suttit vid min dator. Från mitt rum och ner till köket är det kladdiga spillror eller hur man uttalar det ordet. Saker har hänt här med andra ord, tillsammans med andra av hans polare eventuellt också. Min bror har alltså en del att göra om inte annat, var kul att se honom här förut, med moppen i handen och börja. Inte varje dag man gör det, han som e så opedantisk som det går att vara.
Nåväl, snart kommer Sebastian hit och slaggar hoppas vi på, om han inte får för sig något annat att göra.
Skola imorgon 8:30, taskigt värre. Om en vecka är det över, och det tackar jag för.
Jag känner mig som en ny människa.
Här nedan kommer väldigt få av alla efterlängtade bilder som tagits från Turkiet 09
mer bilder kommer ni sedan att finna på http://www.facebook.com/ & http://www.gliimbergbilddagboken.se/
, när behovet för det inträffar.
Mer kommer med tiden
- beatricegabrielleglimberg
Vädret har varit bra i Sverige hörde jag? Vad skönt för er, men för mig gav min resa mig en oändligt betydelsefull plats i mitt hjärta. Det finns färder och äventyr man genomför vardagligt eller också ibland större saker mer sällan och ofta har jag en tendens att aldrig ta vara på den stunden som man skall njuta av, jag har så bråttom med allt annat.
Men jag måste säga att denna resa, har verkligen förändrat mitt liv, utan att överdriva.
Äntligen fick jag tid till mig själv för en gångs skull, inte tänka så mycket som jag annars gärna gör, vilket leder till ångest.
Klart att man får god kunskap genom att tänka mycket, värdera saker och uppskatta, men ibland är det droppen, över gränsen. Denna tid har fått mig att njuta av mitt liv, vara tacksam för det jag har och att dessutom få uppleva det tillsammans med min älskade mor och far. Jag måste säga att ni satte min gänsliga punkt jag har inom mig helt rätt, på ett bra sätt, jag trodde inte någonting sånt här kunde få en så förändrad.
Ni visste vad jag behövde och gjorde detta för min skull, ni vet vad jag genomgått dessa senaste åren och för er har klockan plingat förlänge sen.
Ni sa till mig förlänge sen vilka jag skulle bryta kontakten med som endast vill mig ont, kränka en rejält.
Jag skulle lyssnat, för då slipper denna resa bli av, då hade jag kunnat gå vidare utan att behöva kosta på sig en resa för att kunna njuta av det liv jag har även om det är jobbigt ibland.
Inte för att jag inte skulle tacka nej till en resa i vanliga fall heller, men detta var kris, nu fick det vara nog. Tyckte mina föräldrar.
Det finns en människa jag vill ifrån, en människa jag för inte så längesen insåg jag inte skulle veta av längre, för mig är han ett stort problem, han tar upp alldeles för mycket uppmärksamhet i min vardag även fast vi aldrig ses längre, du vet du själv är och jag är besviken på dig. Jag har kommit ifrån dig nu, tagit bort dig från olika ställen så du inte kan nå mig längre, vilket lättnad. Nu behöver jag inte höra alla onödiga kommentarer som inte har med dig att göra, äntligen, det här var vad jag väntade på. Du tog upp en otroligt stor plats för mig vilket övervägde min kraft att klara av, nu är det slut med det.
Det var dig jag ville ifrån nu.
Tråkigt nog, sitter jag här vid datorn bara några timmar innan jag skall bege mig till Landvetter (den 23 maj), hur lycklig och spänd som helst över vad jag hade framför mig att uppleva och ta vara på, så skriver denna person till mig, skillanden är att jag inte sjunker inte denna gång, jag fortsätter några trappsteg och är helt plötsligt ovanför dig, ser ner på dig, du kan inte påverka mig och hur jag mår längre, min självförtroende kan du inte sänka längre, du kan inte kommentera vilka kläder jag har på mig, inte hur jag skall sminka mig, inte ge allmänt elaka kommentarer och behandla mig nedsättande.
Jag tycker det var otroligt komiskt nu i efterhand att verkligen fatta att denna person skriver till mig precis innan jag skall åka, och har inte hört av sig på mycket mer än ett halv år. Just let it go, du är glömd nu.
Jag har bättre saker för mig än att lägga ner min betydelsefulla energi på någon så värdelös människa som dig.
Jag levde tillsammans med dig i 3 år, dem gav mig mycket, du har lärt mig mycket, framför allt vem du verkligen är.
Dock lärde du mig att inse de alldeles för sent egentligen, jag vill inte veta hur bra jag hade mått om jag aldrig stött på dig, men jag tror det finns en mening med det faktiskt, jag hade fortfarande inte velat veta.
Att se tillbaka på dem åren vid det fallet, hade varit hemskt.
Att jag istället hade kunnat göra något jag verkligen tycker om under dem åren.
Men men, det började för 4 årsen snart, i 7:an.
Herregud, jag minns när jag mötte dig första gången i korridoren, kär vid första ögonkastet, sen dess har du haft tendensen att kunna styra mig och mitt beteende samt utseende etc. Vilket har tryckt ner många människor för att jag lyssnat på dig. Sjuk är du, snälla, fatta att du förstör för andra människor, du är en osäker liten varelse med stil, som måste trycka ner andra människor för att höja sig själv.
Om jag vart du hade jag hellre sett status och respekt som något man redan tidigare bär, något man inte behöver sträva efter och lägga ner så otroligt mycket energi på för att låta det förbli, som du.
Det skulle inte förvåna mig något som helst ting om du kommenterade detta inlägget ännu en gång, som du gjorde med det tidigare. Att du ens orkar.
Och ja, jag vet att när du sitter och läser detta kommer att tänka; - '' Du lägger minst lika mycket energi på det nu så säg inget ''. Nej vännen, men vad hade du själv gjort? Detta är det enda sättet för att få dig att sluta, för det är genom denna blogg som jag kan beskriva mitt inre tänkande utan att någon(du) avbryter mig, jag låter det bara rinna ut ur fingrarna.
Och framför allt skriver jag mer än gärna allting här, för jag vet att du går in här och snokar (får ett leende på läpparna varje gång jag tänker det). Genom att beskriva saker tydligt som i ett tidigare inlägg Jovars man mår ju, Alanya imorgon !, kan jag även få fler folk att tycka som jag gör om dig, få reda på hur patetiskt du egentligen är.
Nog om detta och återgå till resan som i grund och botten handlade om att komma bort från dig och annat som även påverkat mig, men du skapade underlaget från första början.
Jag har haft det fantastiskt bra, tråkigt nog blev det en repris från förra resan, inte sjukhuset denna gång som pappa egentligen tyckte verkade lämpligt, men jag ville verkligen inte igen, inte han heller egentligen.
Men annars genomgick schemat sitt, lyxiga drinkar, snygga medmänniskor, sol & bad, shopping och brännskador såklart, det tillhör! eh. Jaja, denna gång blev det en dag inomhus, och dagen därpå under parasoll. Rätt taskigt faktiskt när man endast har en vecka på sig att pressa, dock blev det för mycket utav det på måndagen. Hade inget annat val än att köpa det. Jag fick även förfrågan om att gifta sig, gå ut på fetingparty etc.
WOHO, skulle jag sagt om inte mina päron var i närheten som i detta fall.
Linda, nästa sommar åker vi utan några tråkiga begränsningar!
Pratade precis med min gamla vän John från Epsilon (gamla klassen), samtalet varade i ca 47 minuter, jag tror aldrig vi har haft så mycket att diskutera som denna gången faktiskt, allt mellan himmel och jord.
Tack för samtalet, det uppskattades!
Nu skall jag ner och ta ett stort glas med vatten och is, känner att jag är värd det efter denna dag.
Berättade jag att vi kom hem 3 inatt, när jag skall in till min efterlängtade säng möter jag många mystiska saker på vägen, HELA mitt rum är spillt av alkohol, antagligen, någon har sovit i soffan OCH min säng, någon har ställt glas så det har kladdat, saker har fastnat osv. + att någon har suttit vid min dator. Från mitt rum och ner till köket är det kladdiga spillror eller hur man uttalar det ordet. Saker har hänt här med andra ord, tillsammans med andra av hans polare eventuellt också. Min bror har alltså en del att göra om inte annat, var kul att se honom här förut, med moppen i handen och börja. Inte varje dag man gör det, han som e så opedantisk som det går att vara.
Nåväl, snart kommer Sebastian hit och slaggar hoppas vi på, om han inte får för sig något annat att göra.
Skola imorgon 8:30, taskigt värre. Om en vecka är det över, och det tackar jag för.
Jag känner mig som en ny människa.
Här nedan kommer väldigt få av alla efterlängtade bilder som tagits från Turkiet 09
mer bilder kommer ni sedan att finna på http://www.facebook.com/ & http://www.gliimbergbilddagboken.se/
, när behovet för det inträffar.
Mer kommer med tiden
- beatricegabrielleglimberg
Kommentarer
Trackback
